Direktlänk till inlägg 10 januari 2011
Du kanske inte ens har lagt märke till det. Men på de flesta svenska kultursidor finns det en remsa med kortare texter. Stick - så brukar de kallas.
Det är en märklig subgenre inom journalistiken. Från ett läsarperspektiv är det inte alldeles lätt att begripa vad sticken gör för nytta.
De är sällan lika genomarbetade som ledarsidornas material, ändå är de nonchalant tvärsäkra. Dessutom är tilltalet lite klurigt, på ett gammalmodigt vis.
Likt en belåten flanör i Madicken strösslar skribenten snusförnuftigheter kring sig, samtidigt som han rätar till monokeln och skruvar upp fickuret.
När formen fungerar som bäst kan den emellertid vara läsvärd. Sverker Lenas på Dagens Nyheter behärskar det lilla formatet med ett ursinnigt patos. Och när Göran Greider ömsint betraktar den allra vardagligaste vardagen uppstår poesi.
De anonyma sticken på Greiders egna kultursidor i Dala-Demokraten, de som samlas under vinjetten Kulturhyllan och är skrivna i tillkrånglad vi-form; de är däremot inget vidare.
Nu har Rättviksbon Björn Gustavsson fattat det olyckliga beslutet att samla tre år av texter som han skrivit för nyss nämnda hylla i en bok. Det blir därmed ännu tydligare hur bedrövliga de är.
När hans betraktelser dök upp i tidningen kunde man åtminstone gömma dem under kaffekoppen.
Gustavssons prosa är det inget fel på, den är oftast rak och effektiv. Nej, det är tankegodset som är problemet.
Gustavsson är sur på allting. Ingenting är roligt. Livet är ett skavsår. Han är så gallsprängd att han får Sven Stolpe att framstå som Thore Skogman.
I vanliga fall är det här egenskaper som utmärker många goda skribenter, som AA Gill. Men Gustavssons inlägg är så befriade från ideologisk grace och humor att allt som återstår är en förbittrad farbror som hytter med näven.
Gustavssons tjurigheter skulle kunna fungera som ett revyinslag om 70-talets raggsockevänster när den var som allra mest rödvinsmosig. Så hjälplöst daterade är de.
Gustavsson är sur på alla som tjänar pengar, på kungen, på USA, på internet, på folk som tränar på gym, på bilar och på Classic Car Week. Ja, hjälp vad sur han är på det folkkära jippot hemma i Rättvik.
Huvudpersonen i Stjärnlösa nätter är 19-årige Amār, inte författaren Arkan Asaad. Men Amārs berättelse är också Arkans. Amār är född i den kurdiska delen av norra Irak, men uppvuxen i Sverige känner han sig mer som svensk än som kurd. Till skillnad...
Mathilde har jobbat i åtta år på samma företag när helvetet bryter löst. Hon ser ingen orsak, men märker att chefen plötsligt blir kall och börjar montera ner hennes ansvarsområde. Till slut har Mathilde inga arbetsuppgifter kvar och placeras i en ...
"Shall I compare thee to a summer's day?" Så inleds den sonett av William Shakespeare som blivit en av världslitteraturens mest citerade dikter. Men var det han som skrev den? Ja, det är en av många frågor som poeten Eva Ström tar ställning till. H...
Den amerikanska jazzsångerskan Melody Gardot är ett av de mest kända exemplen på vad den medicinska forskningen kallar hjärnans plasticitet, på att det aldrig är kört. Som 19-åring blev hon påkörd av en jeep och fick svåra hjärn- och bäckenbensskad...
Boken har sålts till många före detta Ludvikabor runt om i Sverige. En bokköpare var en före detta Ludvikabo som numera bor i Singapore. Frakten var högre än bokens pris men som kunden sa 'man får väl skylla sig själv när man flyttar så här långt bor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|